Kuvat: White Lights Media, SBD, Antranig Jokhaj ja Ellenin arkisto
Haastattelu suomeksi ruotsinkielisen version jälkeen
Vem är du, varifrån kommer du och vad är din sysselsättning? Vad är dina personliga rekord i styrkelyft?
Jag heter Ellen Grönlund, jag är en finlandssvensk 23-åring ursprungligen från Borgå som de senaste fem åren har bott i Uppsala i Sverige. Jag flyttade till Uppsala 2019 för att börja studera biomedicin på Uppsala universitet, fortsatte med master i utveckling av biologiska läkemedel 2022 och tog examen nu i maj (tackar tackar).
Jag tävlar i styrkelyft sen dryga fyra år tillbaka, alltid i -72/-76, och jag representerar Sibbo-Vargarna IF. Som en person med självrespekt räknar jag självfallet till mina PB:n endast lyft som jag gjort på tävling – min bästa knäböj är 205,5 kg från Joensuu i juni, min bästa bänkpress är 112,5 från Istanbul 2022 (och så har jag bänkat 120 på träning!), mitt bästa marklyft är 218 från Uleåborg 2023 och min bästa total är 533, även den från Joensuu. Jag är förstaårs finsk mästare men har vunnit två juniormästerskap innan dess, plus ett svenskt juniormästerskap faktiskt. Några internationella medaljer har jag också hunnit få.
Hur kom du in på styrkelyft?
När jag var 13 drog jag i väg en stark googling som löd ”kan man träna sig till en större rumpa?”, och som läsaren säkert mycket väl vet, så kan man ju faktiskt det (om du inte visste det – varsågod!). Jag var för ung för att få träna på gym så vi köpte hem en skivstång, lite vikter, några kettlebells och en uråldrig, rostig kombo-kabelmaskin. När jag sen fyllde 15 började jag träna på gym, fortfarande bodybuilding av något slag, men jag tyckte inte det var så roligt. När jag läste på om styrketräning snubblade jag in på styrkelyftsträning och hamnade till sist på svenska Styrkelabbets hemsida där de skrev mycket om styrkelyft, teknik och träningsmetodik. Det tyckte jag lät väldigt spännande och jag tilltalades av tävlingsmomentet och att kunna mäta sin utveckling på ett konkret sätt. Jag började köra diverse gratisprogram jag hittade, som Russian squat routine och Sheiko och tyckte det var väldigt kul.
Jag kopplade dock aldrig att styrkelyft var en grej även i Finland, jag såg ju bara svenskt content och på den här tiden rörde jag mig inte alls i finska kretsar. Tanken var alltid att jag skulle flytta till Sverige och börja tävla där, och så blev det också. 2019 flyttade jag till Sverige, skaffade styrkelyftscoach nästan direkt och gjorde min första tävling februari 2020 (jag knäböjde 150, bänkade 90 och marklyfte 165 – total 405). Då kvalade jag till senior-SM men så kom ju pandemin och SM ställdes in två veckor ut. Fortsatte träna på och så i november 2021 var det dags för junior-SM som jag ställde upp i och vann. Jag fick då förfrågan om jag ville representera Sverige på nordiska mästerskapen som skulle gå i Borgnäs, men det sket sig när jag sa att jag är finsk medborgare och inte svensk… När jag insåg att jag alltså inte skulle kunna nå en högre nivå än SM så länge jag tävlade i Sverige så tog jag snabbt kontakt med Tero Hyttinen och lyckades sömlöst flytta till det finska styrkelyftsförbundet. Två månader senare vann jag de finska juniormästerskapen med några finska rekord här och där, och ansökte till landslaget. Gjorde min första internationella tävling på junior-VM i Istanbul det året och vann brons, och sen dess har jag varit en del av det finska landslaget – handen på hjärtat hade jag inte velat ha det på något annat sätt.
Vad är det som lockar med styrkelyft och vad är det bästa med sporten?
Jag har alltid varit en tävlingsmänniska, jag vill tävla i allt. Jag älskar att det är så lätt att mäta sin utveckling, siffrorna talar sitt tydliga språk. Jag ska inte ljuga och säga att jag alltid älskar träningen, men jag älskar verkligen att tävla och få ett kvitto på sitt arbete och ta reda på vad kroppen (och huvudet!) är kapabel till. Jag tycker om att ha något att verkligen fila och jobba på för att bli så bra som det bara är möjligt, det ger mig ett syfte. Jag uppskattar också communityt och sammanhållningen vi har i sporten, jag hade aldrig orkat hålla på så här länge utan alla människor som stöttar och delar samma upplevelse.
Vad gör du på din fritid när du inte tänker på styrkelyft?
På min fritid ser jag till att träffa mina vänner och umgås med min pojkvän! Ofta över en middag eller en öl (om det är några månader till närmaste tävling) och gärna något sällskapsspel. Jag läser också böcker så mycket jag hinner med, mycket skräck, fantasy och sanna historier, nu senast blev det Different Seasons av Stephen King och nuvarande är Mistborn av Brandon Sanderson. Kan rekommendera båda!
Vem skulle du vilja träna tillsammans med och varför?
Det finns hur många som helst! Jag tränar alltid själv men varje gång jag får träna med andra är jag eld och lågor. Man träffar så många härliga när man reser runt på tävlingar, både internationellt och i Finland. Får man fuska och säga flera? Jag hade tyckt det var så coolt att träna tillsammans med alla fantastiska lyftare i -76. Jag tänker Vilma Olsson och Agnes Rudin, Daana Parra, Agata Sitko, Cranon Worford, Sophia Ellis, Jessica Buettner… Och många fler! Jag tycker det är så kul och värdefullt med utbyten med andra superduktiga styrkelyftare och speciellt när de är i ens egen klass! Tävlingar blir också så mycket roligare när man är kompis med sina konkurrenter.
Finns det nåt mer du skulle vilja lära dig om styrkelyft?
Jag har ingen idrottsbakgrund från innan styrkelyft och känner att jag kan sakna ett visst idrottarmindset som många utvecklar från en väldigt ung ålder. Detta är något jag lär mig hela tiden och blir bättre på, men jag kan ofta känna att jag förlorar mycket på att jag kanske inte tar idrotten på det allvar den förtjänar eller inte kan upprätthålla en jämn arbetsinsats. Jag hade gärna tagit hjälp av en idrottspsykolog för att få fler värdefulla verktyg att ha med sig både på träning och tävling, t.ex. hur jag ska ta mig an träningar för att fokusera på ”rätt” sätt, visualisering, mindset på tävling… Jag tror jag hade kunnat plocka ut mycket av det. Jag känner att jag på mina senaste tävlingar inte riktigt fått fram mitt bästa och jag tror att mycket sitter mellan öronen! Jag vill också lära mig att grinda och trycka ut ett riktigt långsamt lyft… Jag är, ironiskt nog, lite rädd för när det känns tungt.
Finns det någon mer fråga du skulle vilja få, och vad skulle du svara på den?
Vad har du för mål? Jag tycker det är en så jobbig fråga. Jag har länge tyckt att det är lite pinsamt att sätta höga mål för sig själv, och ännu värre att berätta om dem för andra, så det här blir lite KBT. Jag vill vinna EM och helst redan nästa år. Jag vill tävla om medaljer på VM. Jag vill fortsätta vara finsk mästare i många år till och vill också behålla min plats som högst rankad i Finland. Jag vill dessutom gärna slå ett internationellt rekord på tävling, just nu känns europeiskt rekord i knäböj närmast (210 kg i skrivande stund) men man vill ju alltid ha mer. Världsrekord hade varit så häftigt. Jag vågar inte riktigt än drömma om att bli världsmästare.
Hälsningar till eVoimanostajas läsare?
Tack för att du läste så här långt. Jag vill hälsa till alla att fortsätta träna på i någon form! Regelbunden och smart träning räcker längre än man kan tro. Gör det bästa av din situation, fokusera på att kontrollera en variabel i taget och bygg en hållbar rutin du kan hålla i länge. Och förstås det absolut viktigaste – se till att ha kul och tycka om det du gör, annars är det fan ingen vits.
Kuka olet, mistä tulet ja mitä teet? Mitkä ovat ennätyksesi voimanostossa?
Nimeni on Ellen Grönlund, olen suomenruotsalainen 23-vuotias Porvoosta ja olen viimeisen viisi vuotta asunut Ruotsin Uppsalassa. Muutin Uppsalaan vuonna 2019 opiskelujen takia ja kävin biolääketiedeohjelmaa Uppsalan yliopistolla. Vuonna 2022 jatkoin maisterin opinnoilla biologisten lääkkeiden parissa ja valmistuin nyt toukokuussa (kiitos, kiitos).
Olen kisannut voimanostossa nyt reilut neljä vuotta, aina 72/76 kg sarjassa, ja edustan Sibbo-Vargarna IF:tä. Itsekunnioituksella, totta kai, lasken omiin ennätyksiini ainoastaan nostoja, mitä olen tehnyt kisoissa – paras kyykkyni on 205,5 kg Joensuusta nyt kesäkuussa, paras penkkipunnerrukseni on 112,5 kg Istanbulista vuonna 2022 (toki olen penkannut 120 kg treeneissä!), paras maastavetoni on 218 kg Oulusta vuodelta 2023 ja paras yhteistulokseni on 533 kg, myös Joensuusta. Olen ensimmäistä vuotta suomenmestari, mutta olen junnuna voittanut kaksi juniorimestaruutta, lisäksi olin myös vuonna 2021 Ruotsin juniorimestari 76 kg sarjassa. Jotain kansanvälisiä mitaleja olen myös ehtinyt voittaa itselleni.
Miten olet päätynyt voimanoston pariin?
13-vuotiaana kysyin Googlesta pystyykö treenaamisella saada isoimmat pakarat. Kuten eVoimanostajan lukijat varmaan tietääkin, kyllä pystyy (jos et tiennyt – olepa hyvä!). Olin vielä silloin liian nuori saadakseni treenata kuntosalilla, niin ostettiin kodin kellariin tanko, vähän painolevyjä, pari kahvakuulaa ja myös ikivanha, ruosteessa oleva kombo-taljalaite. Niillä aloitin treenaamaan tavalla tai toisella, ja 15-vuotiaana sain vihdoin kuntosalikortin. Treenasin eniten vain bodybuilding-tyylillä, mutta se alkoi nopeasti tuntua vähän tylsältä. Kun luin enemmän voimaharjoittelusta löysin sattumalta voimanoston, ja löysin ruotsalaisen Styrkelabbetin nettisivut, missä kirjoiteltiin paljon voimanostosta, tekniikasta ja ohjelmoinnista. Kuulosti mielestäni todella kiinnostavalta, kilpaileminen ja kehittymisen konkreettisella tavalla mittaaminen miellytti. Aloitin tekemään kaikenlaisia ilmaisohjelmia kuten Russian squat routine ja Sheiko, ja treenaaminen oli yhtäkkiä paljon hauskempaa.
Jotenkin en ikinä ymmärtänyt, että voimanosto on olemassa myös Suomessa, kun löysin vain ruotsalaista sisältöä, enkä näinä aikoina ollut juuri olleenkaan suomenkielisissä piireissä. Ajatus oli aina vain Ruotsiin muutto ja sitten aloittaa siellä kilpaileminen, ja näin myös kävi. Vuonna 2019 muutin Ruotsiin, parin viikon päästä olin löytänyt voimanostovalmentajan ja helmikuussa 2020 osallistuin ensimmäistä kertaa kisaan (kyykkäsin 150 kg, penkkasin 90 kg ja vedin 165 kg – yhteistulos 405 kg). Rikoin sillä tulosrajan avoimen RM-kisoihin (ruotsin mestaruuskisat, ruotsiksi SM-kisat eli svenska mästerskapen, mutta kirjoitan nyt selkeyden takia RM), mutta sitten tuli koronapandemia ja kisat peruttiin kaksi viikkoa ennen. Jatkoin silti treenaamista ja marraskuussa 2021, puolitoista vuotta myöhemmin, voitin junnujen RM-kisat. Silloin sain kutsun tulla edustamaan Ruotsia Pohjoismaiden mestaruuskisoissa Pornaisissa, mutta kävi pian ilmi, ettei suomen kansalainen saa olla osa Ruotsin maajoukkuetta. Kun ymmärsin, etten siis Ruotsissa pystyisi kisaamaan korkeammalla tasolla kuin kansallisella, otin pikaisesti yhteyttä Suomen Voimanostoliittoon Tero Hyttiseen ja pystyin saumattomasti siirtyä Suomen Voimanostoliittoon. Kaksi kuukautta myöhemmin voitin suomen juniorimestaruuskisat parilla suomenennätyksillä, ja hain maajoukkueeseen. Osallistuin minun ensimmäisiin arvokisaani juniorien MM-kisoissa Istanbulissa sinä vuonna ja voitin pronssia, ja siitä asti olen ollut osa Suomen maajoukkuetta – käsi sydämelläni, en haluaisi tehdä tätä millään muulla tavalla.
Mikä voimanostossa kiehtoo ja mikä siinä on parasta?
Olen aina ollut todella kilpailuhenkinen, haluan kisata kaikesta. Rakastan sitä, että on niin helppoa mitata kehitystään, numerot ovat selkeät. En halua valehdella ja sanoa aina rakastavani treenejä, mutta rakastan tosiaan kilpailemista, saada kuitin työstä ja saada selville mihin keho (ja pää!) pystyy. Arvostan myös suuresti voimanoston yhteyshenkeä ja yhteenkuuluvuutta, en olisi ikinä jaksanut näin pitkään ilman kaikkia ihmisiä ketkä tukevat, kannustavat ja jakavat saman kokemusta.
Mitä teet vapaa-ajallasi silloin kun et ajattele voimanostoa?
Vapaa-ajallani hengailen kavereitten ja poikaystäväni kanssa niin paljon kuin mahdollista. Usein illallisen, oluen (jos ei ole kisoja tulossa pari kuukauden päästä) ja mielelläni jonkun lautapelin kanssa. Luen myös paljon kirjoja, eniten kauhua, fantasiaa sekä tositarinoita. Viime kirja minkä luin oli Stephen Kingin Different Seasons, nykyinen on Mistborn Brandon Sandersonilta. Suosittelen molempia!
Kenen kanssa haluaisit salille ja miksi?
Löytyy niin monia! Treenaan aina yksin, mutta joka kerta kun saan treenata toisien kanssa olen ihan innoissani. Tapaa niin monia ihania nostajia, kun matkustaa kisoihin, sekä kansanvälisesti että kansallisesti. Saako sanoa useampia? Olisi mielestäni niin cool treenaa kaikkien sarjan 76 kg huippunostajien kanssa. Ajattelen Vilma Olssonia ja Agnes Rudinia, Daana Parraa, Agata Sitkoa, Cranon Worfordia, Sophia Ellisia, Jessica Buettneria… Ja moni muu! Minusta ajatusten vaihto taitavien nostajien kanssa on niin hauskaa, arvokasta ja inspiroivaa, varsinkin kun ovat samassa painonluokassa! Kisoista tulee myös niin paljon hauskempia, kun kilpailijoiden kanssa voi olla ystäviä.
Mitä haluaisit vielä oppia voimanostosta?
Minulla ei ole mitään urheilutaustaa ennen voimanostoa, ja joskus tuntuu siltä, että minusta puuttuu oikea urheilijan mindset, minkä moni rakentaa jo nuoresta asti. Tässä yritän koko ajan kehittyä ja parantua, mutta usein tuntuu siltä, että menetän paljon sillä, etten ota urheilua niin vakavasti kuin ehkä minun pitäisi, enkä aina pysty pitämään tasaista panostusta. Ottaisin mielelläni apua urheilupsykologista saadakseni enemmän arvokkaita työkaluja sekä treeneihin että kisoihin, esimerkiksi miten lähestyä treenejä ja fokusoida ”oikealla” tavalla, visualisointi, mindset kisoissa… Uskon, että voisin saada siitä paljon irti. Minusta tuntuu, että minun viimeisimmissä kisoissa en ole saanut ihan kaikkea irti ja uskon, että suurin syy on korvien välissä! Haluaisin myös opetella grindaamista…pelkään, ironisesti, sitä tunnetta kun tuntuu raskaalta.
Mitä haluaisit, että sinulta vielä kysyttäisiin ja mitä siihen vastaisit?
Mitkä ovat sinun tavoitteitasi? On mielestäni niin vaikea kysymys. Olen pitkään ajatellut, että on vähän noloa laittaa liian korkeita tavoitteita itselleni, ja vielä pahempaa kertoa niistä muille, eli tästä tulee vähän käyttäytymisterapiaa. Haluan voittaa EM-kisat ja mieluiten jo vuonna 2025. Haluan joskus tulevaisuudessa kisata mitaleista MM-kisoissa. Haluaisin myös rikkoa joku kansanvälisen ennätyksen kisoissa, juuri nyt tuntuu Euroopan ennätys kyykyssä olevan lähin (kirjoittamishetkellä 210 kg), mutta toki sitä haluaa aina enemmän. Maailmanennätys olisi vaan niin kova juttu. Maailmanmestaruudesta en ihan vielä uskalla unelmoida.
Terveisiä eVoimanostajan lukijoille?
Kiitos kun luit näin pitkään. Haluan tervehtiä kaikkia, että jatkakaa ihmeessä treenaamista jossain muodossa! Säännöllinen ja fiksu treenaaminen riittää pidempään kuin luulet. Tee se mihin tilanteessasi pystyt, fokusoi yhden muuttujan kontrolloimiseen kerrallaan ja rakenna kestävä rutiini, minkä pystyt ylläpitämään pitkäaikaisesti. Ja toki kaikesta tärkeintä – pidä hauskaa, muuten ei ole missään mitään pointtia!
